Vårt största äventyr

Our greatest adventure

I början av September 2023 fick vi veta att vi väntade barn. vi hade försökt ett bra tag och fått medicinsk hjälp för att öka våra chanser. Efter att tidigare haft ett missfall så var vi väldigt oroliga i början. skulle det fungera den här gången eller skulle det sluta med sorg igen. 

At the beginning of September 2023, we were told that we were expecting a baby. We had been trying for quite a while and received medical help to increase our chances. After previously having a miscarriage, we were very worried in the beginning. Would it work this time or would it end in sadness again.   

Min fru mådde väldigt dåligt i början. Var yr och mådde illa mest hela tiden. När yrseln och illamåendet började ge med sig blev det foglossning och ont så hon knappt kunde gå för att till slut övergå till havandeskapsförgiftning och Hellps syndrom. 

My wife felt very bad in the beginning. I was dizzy and felt sick most of the time. When the dizziness and nausea began to subside, it became pubic and painful so that she could barely walk and finally turned into preeclampsia and Hellp's syndrome.

Från början av Mars 2024 åkte vi in och ut på Specialistmödravården, Förlossningen, BB, Röntgenavdelningen, Ultraljudsavdelningen och Neurologavdelningen för att sedan bli inlagd och flyttad mellan avdelningarna då smärtan blev värre och värre ju längre tiden gick. Den var inte konstant utan kom och gick i skov. Efter några dagar med Magnesium dropp blev det bättre men så fort det var färdigt kom smärtan tillbaka. 

From the beginning of March 2024, we went in and out of the Specialist Maternity Care, Childbirth, Maternity Ward, X-ray Department, Ultrasound Department and Neurologist Department, and then were admitted and moved between the departments as the pain got worse and worse as time went on. It was not constant, but came and went in flares. After a few days with the Magnesium drip it got better but as soon as it was finished the pain came back.

Det togs massor av prover. Första två dagarna blev min fru stucken över 40 gånger för att ta blodprov. Eftersom kroppen svällde upp av vätska som samlades blev det nästan omöjligt att hitta fungerande blodkärl. Till slut opererade de in en Pic line, en slang in i ett större kärl som går direkt till hjärtat om jag förstod det rätt. Inte ens med det fungerade det problemfritt att ta prover, vi lärde oss vissa knep som de barnmorskor som var duktiga på att ta prover använde och försökte tala om för de som inte var så duktiga hur andra gjort för att lyckas. De var nog inte alla som var så vana vid att använda Pic line på de avdelningarna.

Lots of samples were taken. The first two days my wife was stung over 40 times to take blood samples. As the body swelled up from the fluid that accumulated, it became almost impossible to find functioning blood vessels. In the end, they operated on a Pic line, a tube into a larger vessel that goes directly to the heart if I understood correctly. Even with that, it didn't work without problems to take samples, we learned certain tricks that the midwives who were good at taking samples used and tried to tell those who were not so good how others had done to succeed. They were probably not all that used to using Pic line in those departments.

Sista veckan kände min fru inte längre att vårt barn rörde sig och sa det till barnmorskan. Hon pratade med läkaren tror jag och vi fick åka på ännu ett ultraljud. Hon som gjorde ultraljudet tyckte inte heller att vårt barn rörde sig och rekommenderade att det skulle komma ut snarast. Det tyckte inte våra läkare.

In the last week, my wife no longer felt that our baby was moving and told the midwife. She talked to the doctor I think and we had to go for another ultrasound. The woman who did the ultrasound also didn't think our baby was moving and recommended that it should come out as soon as possible. Our doctors didn't think so.

Vi fick besök från Neonatalavdelningen för att få förklarat hur det skulle gå till om de blev tvungna att förlösa med kejsarsnitt i förtid.

We had a visit from the Neonatal Department to explain how it would work if they had to give birth by caesarean section prematurely.

Den 21 mars på dagen kom en av läkarna in i vårt rum på förlossningen och sa att han hittar inget fel. Han trodde inte på att hon hade ont utan att hon hittade på och tyckte att vi skulle gå ut och gå så skulle nog bli bra sedan. Vi blev flyttade till BB.

On March 21, one of the doctors came into our room at the maternity ward and said that he could find nothing wrong. He didn't believe that she was in pain, but that she made it up and thought that we should go out and walk so it would probably be fine later. We were moved to the maternity ward.

Under natten fick min fru mycket ont. Personalen försökte med en morfinspruta för att få smärtan att lätta men den hjälpte inte alls. Vi blev än en gång flyttade ner till förlossningen men där var det fullt så vi fick åka till ett undersökningsrum på specialistmödravården för att vänta på läkaren som hade jour.

During the night, my wife was in a lot of pain. The staff tried a morphine injection to ease the pain, but it didn't help at all. We were once again moved down to the maternity ward but there it was full so we had to go to an examination room at the specialist maternity care to wait for the doctor who was on call.

 Hon dröjde väldigt länge, var sur och väldigt otrevlig när hon väl kom in till oss. minns inte vad hon gjorde för undersökning men att hon också sa att de inte hittade något fel och att de hade kostat på alla möjliga prover och undersökt allt de kunde komma på men inte hittade något fel så hon höll med den tidigare läkaren om att min fru hittade på att hon hade ont och tyckte att hon skulle åka hem. Barnmorskorna som var med oss skakade bara på huvudet över påståendet att min fru inte hade ont.

She took a very long time, was grumpy and very unpleasant when she came in to us. I don't remember what kind of examination she did but that she also said that they didn't find anything wrong and that they had spent on all sorts of tests and examined everything they could think of but didn't find anything wrong so she agreed with the previous doctor that my wife made up that she was in pain and thought she should go home. The midwives who were with us just shook their heads at the claim that my wife was not in pain.

Upp till BB igen. En av personalen där uppe tyckte att vi skulle anmäla läkarna och det gjorde vi.

Under förmiddagen den 22 mars kom en ny läkare till oss. han hade pratat med de två tidigare men var inte överens med dom om att min fru inte hade ont. Han var inte riktigt glad över beslutet att vi skulle åka hem och hade någon teori om att det kunde vara muskelknutor i magen som orsakade smärtan. det skulle tydligen vara vanligt i Asien. han ordinerade en halv morfintablett 4 gånger dagligen och trodde att det skulle hjälpa mot smärtan. (Som inte en morfinspruta gjort någon som helst skillnad för...)

Up to the maternity ward again. One of the staff up there thought we should report the doctors and we did.

During the morning of March 22, a new doctor came to us. He had talked to the two before but didn't agree with them that my wife wasn't in pain. He was not really happy about the decision that we should go home and had some theory that it could be muscle nodules in the stomach that caused the pain. apparently it would be common in Asia. He prescribed half a morphine tablet 4 times a day and thought it would help with the pain. (Which a morphine injection has not made any difference for...)

Vi åkte hem under eftermiddagen. Efter att ha ätit middag hemma fick min fru ont igen. Som att någon vred runt en kniv i magen har hon beskrivit det alla gånger. Det höll i sig i ca 3 timmar innan det lättade. Vi gick och lade oss och fick sova tills kl 00:30 när det startade igen. Värre än någonsin. Min fru ville att jag skulle ge henne en kniv så hon kunde plocka ut barnet själv. Det gjorde jag inte. 

We went home during the afternoon. After eating dinner at home, my wife got pain again. As if someone twisted a knife in her stomach, she has described it all the time. It lasted for about 3 hours before it eased. We went to bed and got to sleep until 00:30 when it started again. Worse than ever. My wife wanted me to give her a knife so she could pick out the baby herself. I didn't.

Vid 03:30 gav jag upp, läkarna hade ju sagt att vi skulle vara hemma men det gick bara inte. vi åkte in till förlossningen igen. fick en ny läkare igen. en som inte varit inblandad hittills och började från grunden igen. hon misstänkte att det kunde vara stensmärta från njursten eller gallsten trots att det inte synts på ultraljudsundersökningen tidigare så min fru fick en spruta mot det. Den hjälpte så smärtan gav med sig. vi fick åka upp till BB igen och kunde sova en stund fram till kl 8 när smärtan kom tillbaka. 

At 03:30 I gave up, the doctors had said that we should be home but it just didn't work. We went in to the maternity ward again. Got a new doctor again. one that has not been involved so far and started from scratch again. She suspected that it could be stone pain from kidney stones or gallstones even though it had not been visible on the ultrasound examination before so my wife got an injection for it. It helped so the pain went away. We had to go up to the maternity ward again and could sleep for a while until 8 am when the pain returned.

Min fru fick ta en massa nya prover igen och fick ännu en spruta mot smärtan som lugnade sig. jag hade ingen mat kvar på avdelningen så jag gick för att köpa och under tiden hade läkaren kommit springande in till min fru och sagt att nu var det bråttom. Lever värdena hade rasat och om en timme skulle det bli operation!

My wife had to take a lot of new samples again and got another injection for the pain that calmed down. I had no food left in the ward so I went to buy and in the meantime the doctor had come running in to my wife and said that now it was urgent. My liver values had plummeted and in an hour there would be surgery!

När jag kom tillbaka till avdelningen sa min fru att det blir operation om en timme. personalen kom in och sa åt mig att skynda mig att äta och sedan byta om till operationskläder så jag kunde följa med.

When I got back to the ward, my wife said that there will be surgery in an hour. The staff came in and told me to hurry up and eat and then change into surgical clothes so I could come along.

Bilden ovan är inne på operation. Sista bilden innan vi fick vår dotter.

The picture above is in surgery. Last picture before we had our daughter.

Nu gick det fort. På väg ner till operation fick vi massor av information om vad som skulle hända. Jag blev visad rummet med barnbordet dit vi skulle springa så fort vår dotter var ute medan min fru åkte in på operation och började förberedas. Inne operation var det gott om människor. Två kirurger, några sköterskor, två som skötte bedövningen och barnmorskan som skulle ta emot barnet. 

Now it went fast. On the way down to surgery, we got lots of information about what was going to happen. I was shown the room with the children's table where we were going to run as soon as our daughter was out while my wife went in for surgery and started to prepare. Inside the surgery there were plenty of people. Two surgeons, a few nurses, two who took care of the anesthesia and the midwife who was to receive the baby.

I början kallade vi vår dotter för zebra Karlsson, en blandning av svart och vitt. När vi hade hela tiden på sjukhuset tills nu kallat vår dotter för Tjorven efter som hon var så besvärlig med all smärta och annat hon orsakat. Vi ville inte heller tala om vad hon skulle heta förrän vi fick se henne. När kirurgerna sa att hon var ute kl. 12:48:54 sa min fru och jag välkommen "Sara Aurora Karlsson". Sara betyder prinsessa eftersom hon är vår prinsessa, Aurora för mig från Aurora borealis. Norrsken på Latin eftersom hennes mor är så förtjust i norrsken. Norrskensprinsessan. Aurora betyder även gryningsgudinnan eller gudinnan för nytt liv som min fru tycker är en bättre förklaring.  Det var lite mulet väder, lite snö och -2 grader kallt ute när hon kom till oss den 23 Mars. Hon föddes i vecka 33 + 3 dagar. Vägde 1997 gram och var 46 cm lång.  

 In the beginning, we called our daughter Zebra Karlsson, a mix of black and white. When we had called our daughter Tjorven all the time in the hospital until now because she was so troublesome with all the pain and other things she caused. We also didn't want to talk about her name until we got to see her. When the surgeons said she was out at 12:48:54 my wife and I said welcome "Sara Aurora Karlsson". Sara means princess because she is our princess, Aurora to me from Aurora borealis. Northern lights in Latin because her mother is so fond of the northern lights. The Northern Lights Princess. Aurora also means the goddess of the dawn or the goddess of new life which my wife thinks is a better explanation. It was a little overcast, a little snow and -2 degrees outside when she came to us on March 23. She was born at week 33 + 3 days. Weighed 1997 grams and was 46 cm long.<br>

My hand and footprint the third day. Todays weight 1969 grams.

Barnmorskan visade oss barnet väldigt fort och sa åt min att nu springer vi. Vi rusade till barnbordet där Neosköterskor och barnläkare snabbt kollade upp allt möjligt så att Sara mådde bra. Jag hörde Sara skrika för full hals så fort jag kom in i rummet. Det härligaste ljud jag hört tror jag. Allt var bra och jag fick klippa Navelsträngen. Den var ju redan kapad på operation men skulle kortas en del till. 

The midwife showed us the baby very quickly and told me that now we are running. We rushed to the children's table where Neo nurses and pediatricians quickly checked out everything possible so that Sara felt good. I heard Sara screaming at the top of her lungs as soon as I entered the room. The most wonderful sound I've ever heard, I think. Everything was fine and I had to cut the umbilical cord. It had already been cut in surgery but was going to be shortened a bit more.

Nu packades Sara in i varma täcken, blev lagd på värmedyna, fick syrgasmask kopplad för att hjälpa lungorna och en sond insatt för att mata henne med. Vi åkte vidare till Neonatalavdelningen medan de jobbade vidare med mamma på operation. Barnmorskan hade gått tillbaka till operation efter att Neonatalpersonalen tagit över. När hon kommit in sa hon att det var en jävligt stark flicka. Hon hade skrikit direkt hon kom ut ur mamma (även om inte vi hade hört det,) och skrek för full hals inne på barnbordet. Att lungorna fungerade och hon syresatte sig bra.

Now Sara was wrapped in warm blankets, was put on a heating pad, had an oxygen mask connected to help her lungs and a tube inserted to feed her. We went on to the Neonatal Department while they continued to work with mom in surgery. The midwife had gone back to surgery after the Neonatal staff took over. When she came in, she said that it was a damn strong girl. She had screamed as soon as she came out of mom (even though we hadn't heard it,) and screamed at full throat inside the children's table. That her lungs worked and she oxygenated herself well.

The day after the birth, we received our congratulatory coffee from an older nurse on the ward. She was retired but worked extra. With her, my wife had a very special relationship. She had helped my wife when she was in the most pain. Placed his cold hand on my wife's forehead and comforted when my words were not enough. There were those who did not behave as well towards us as I previously wrote but all the Midwives, Nurses and Assistant Nurses we met during our hospital stay were fantastic!

Inne på Neonatalavdelningen satte de på Sara hennes första blöja. Jag fick mata henne med sonden och hon fick ligga på mitt bröst nästan direkt också. det var lite mycket intryck på en gång så minnet blandar kanske ihop det lite. Efter att Sara fått ligga på mitt bröst ca en timme lämnade jag tillbaka henne till personalen. Barnmorskan som var med inne på operation var in och sa att min fru undrade vart jag var så jag gick och letade reda på henne. hon hade sovit ett par timmar efter operationen och var fortfarande väldigt trött. Efter ca 4 timmar var min fru så pass pigg att hon fick åka och hälsa på Sara för första gången. Hon fick hålla henne en liten stund men var så trött att hon somnade igen, väldigt lycklig.

Inside the Neonatal Ward, they put Sara on her first diaper. I had to feed her with the tube and she had to lie on my chest almost immediately as well. It was a bit much impression at once so the memory might mix it up a bit. After Sara had been allowed to lie on my chest for about an hour, I handed her back to the staff. The midwife who was in the surgery came in and said that my wife wondered where I was so I went to find her. She had slept for a couple of hours after the operation and was still very tired. After about 4 hours, my wife was so alert that she got to go and visit Sara for the first time. She had to hold her for a little while but was so tired that she fell asleep again, very happy.

Dagen efter födseln fick vi vårt grattisfika av en äldre sköterska på avdelningen. Hon var pensionär men jobbade extra. Med henne fick min fru en alldeles speciell relation. Hon hade hjälpt min fru när hon hade som mest ont. Lagt sin kalla hand på min frus panna och tröstat när inte mina ord räckte till. Det fanns de som inte skötte sig så bra mot oss som jag tidigare skrivit men alla Barnmorskor, Sjuksköterskor och Undersköterskor vi träffade på under vår sjukhusvistelse var fantastiska! 

The day after the birth, we received our congratulatory coffee from an older nurse on the ward. She was retired but worked extra. With her, my wife had a very special relationship. She had helped my wife when she was in the most pain. Placed his cold hand on my wife's forehead and comforted when my words were not enough. There were those who did not behave as well towards us as I previously wrote but all the Midwives, Nurses and Assistant Nurses we met during our hospital stay were fantastic!

Vi blev kvar på Neo tills den 2 April när vi fick åka hem och ha hemsjukvård istället. Det blev några veckor med sondmatning hemma innan Sara bestämde att det räckte. Hon drog själv ut sonden 4 - 5 gånger. Det har varit kämpigt för min fru att komma tillbaka efter allt som hänt men nu mår vi alla bra. Sara växer så det knakar och följer alla kurvor bra. Hon följer med på våra små äventyr som vi äntligen kommit igång lite med igen.

We stayed at Neo until April 2 when we had to go home and have home care instead. It took a few weeks of tube feeding at home before Sara decided that it was enough. She pulled the probe out herself 4 - 5 times. It has been hard for my wife to come back after everything that has happened but now we are all fine. Sara is growing so fast and follows all the curves well. She comes along on our little adventures that we finally got started with again.

Några veckor efter att vi fått åka hem fick vi komma på återbesök på Specialistmödravården och prata med en ny läkare. vi fick beskriva vad vi varit med om och hon gick igenom alla prover och förklarade för oss. Leverproverna var inte riktigt livsfarligt dåliga. Det hade nog kunnat gå ett par dagar till innan det var livshotande uppfattade jag det som. Hon bad om ursäkt för det dåliga bemötande vi fått och sa att så ska det inte gå till. Även om det är ont om personal och man är trött så har man inte rätt att behandla människor som vi blev behandlade. Hon sa även att det dör i genomsnitt 4 kvinnor per år i Sverige vid barnafödande och att majoriteten av dessa är av utländsk härkomst. på grund av missuppfattningar och fördomar. Hon sa själv att det är ren rasism och tyckte att vården har en hel del att förbättra. 

A few weeks after we had to go home, we had to come back to the Specialist Maternity Care and talk to a new doctor. We had to describe what we had been through and she went through all the samples and explained to us. The liver tests were not really dangerously bad. It could probably have been a few more days before it was life-threatening, I understood it to be. She apologized for the bad treatment we had received and said that it should not be like that. Even if there is a shortage of staff and you are tired, you do not have the right to treat people as we were treated. She also said that an average of 4 women die per year in Sweden during childbirth and that the majority of these are of foreign origin. because of misconceptions and prejudices. She herself said that it is pure racism and thought that healthcare has a lot to improve.